det finns hur mycket som hälst jag kan säga om mina föräldrar..

mamma kan jag prata om allt med, verkligen allt! det finns dagar vi knappt pratar med

varrandra, dagar vi bråkar och skriker dåliga saker till varrandra. jag kan hata henne

men jag älskar henne alltid innerst inne endå! hon har alltid ställt upp och kunnat vara

med mig öch trösta mig om jag har varit ledsen. hon har varit med om mycket, för

mycket för att vara sant och jag respekterar henne för det. jag älskar min mamma

& hon är den som står mig absolut närmst!

pappi.. jag älskar dig trotts att vi inte alltid går varrandra hand i hand.. det har varit

lite si och så med vår "far&dotter" relation om man säger så då jag inte bodde där på

närmare 6-7 månader då vi ständigt bråka.. det har blett bättre igen och nu bor jag

varrannan vecka där som alltid innan. pappa har också alltid funnits för mig i alla lägen.

han har alltid eller nästan alltid när jag velat ha hans hjälp ställt upp för mig. jag bodde

till störst del hemma hos han under min uppväxt, jag kan precis som med mamma sitta

och bråka och nästintill alltid skrika dåliga saker, men samma där.. jag älskar dig endå!