mitt liv dalar & har alltid dalat, har något gått bra eller om jag har mått bra under en
längre tid så är det precis som att något måste gå snett eller att jag helt plöttsligt
ska må dåligt.
jag känner mig som ett fucking emo men alla har sina tankar och åsikter och alla
kommer någon gång tänka "emo"
mitt liv va under specifika år perfekta. jag hade dom jag behövde runt om kring mig
(oftast) och alla som skulle vara i mitt liv (oftast) fans där. jag hade sara i mitt
liv i 5 månader. de fem månaderna med henne känndes perfekta under vissa
perioder, mer tänker jag inte säga!
under 2006-2008 hade jag perfekta år med mina mor-föräldrar. jag kom nära
väldigt nära min mormor & sen försvan det januari 2008. allt jag haft, allt jag har
vatt så lycklig över... har försvunnit. jag är så sjukt rädd så jag tror inte att folk
anar, jag är så sjukt frustrerad för att kanske aldrig kunna ta farväl.
jag har ångest...
många nätter brukar och brukade bilder komma upp i huvudet på mig som om jag
kollade på bilder i ett album. snabba bilder, blandat med; lyckliga & hemska dagar
i de liv jag hittils har levt. en 3e del är bra bilder. bilder jag kan höra mig själv
skratta åt i mina "drömmar" men de två andra delarna av 3e delarna... fylls med
hemska. hemska dagar & minnen förövrigt.
innuti mig känner jag mig som en sönderskuren tjej. vissa sår har läkt och blett till
ärr. medans vissa fortfarande läker. men under tiden som de "gamla" såren läker så
kan fler sår komma. jag blir påmind om saker jag aldrig velat få höra eller se igen.
vissa av mina vänner vet det mästa om vad jag gått igenom, vissa vet något men de
dom vet som de ser som så stort och hemskt är oftast bara en bråkdel av allt.

vad är livet & hur ska man egentligen leva? vad är livets mening?
snälla dela med er av tankar & svar