minns ni?

minns ni när man var liten och oskyldig. när man inte hade några problem med

skolan vänner eller killar. när man var fri att säga vad man ville och kunde gå

ut på gården och hoppa hopprep och låta håret styras av vinden. det fanns

inga problem mer än när mamma eller pappa kom och hämta för tidigt hos en

kompis eller när man inte fick vara uppe längre än efter bolibompa. problem

existerade inte men nu fylls vi och stöter vi på problem dagligen.

varje dag är det något som händer i skolan. varje dag så finns det något problem.

om det så är att morsan skäller för att det är skitigt på rummet. att man

glömmt bädda sängen, när man ska ner och hjälpa till och duka, när alla läxor ska

göras. det fanns inte då, då gick man eller iaf jag glatt upp ur sängen frukosten

stod dukad på bordet och det var bara att äta. kläderna man skulle ha på sig

hade mamma eller pappa alltid lagt fram kvällen innan, man fick flätor i sitt hår

och gick mot dagis eller förskolan. allt var så lätt, det fanns inte så höga krav.

men nu vimmlar det av krav och vart man än vänder huvudet så möts man av

kritik någonstans och alltid känns det som om något går rakt åt helvete. jag är

nog inte den enda som saknar alla de oskyldiga dagarna och de sköna dagarna

då inga bekymmer fanns. när man fick tänka hur man ville och det gjorde

inget om ett och annat slank ur utan de i omgivningen skratta bara åt en för att

man sa fel eller för att det man sa lät helt korkat och fel. man gjorde inget annat

än att skratta med.. det finns inte mer, vi har växt ifrån den tiden, It's gone,

det kommer inte hända igen. vi kommer inte bli små igen. de oskyldiga dagarna

är borta, samtidigt som det är jävligt skönt att nu bli mer tagen på allvar än när

man var mindre så saknar jag ibland eller ganska ofta hur lätt alt var även om

det känndes så jobbigt då. för en dag vill jag slippa alla bekymmer och bli lilla

jag igen. den lilla ungen, den lilla nellie som satt på cirkus och hjälpte till att vika

och packa upp kläder som tanter och kvinnor gick fram och berömde för ett så

litet arbete men som krävde mycket av mig då. saker som inte ens märks nu.

saker som folk inte längre tänker på, vi förlorar faktiskt lite respekt för varrandra

när vi blir äldre. äldre såg på oss små på ett gulligt sätt och tänkte tillbaka till

deras sommar dagar och deras liv som små. men nu möts man bara av den stora

pressen för att vi ska lyckas lika bra som dom och även överträffa det. man

möts inte längre av samma respekt. det enda man hör nu förtiden är oftast det

man gör fel.. det man gör rätt läggs åt sidan..

love you nellie, massvis